eriqaah

Idag är det den 25 januari, Pim min prinsessa och Tille min prins, du och din lillebror föddes den 4:e januari.  När jag fick reda på att jag äntligen hade blivit moster, grät jag av lycka. Min enda längtan var tills jag fick träffa er för första gången, pussa och hålla er i min famn, eftersom det är besöksförbud på sjukhuset fick vi aldrig komma och hälsa på. Men en gång lyckades vi få komma in och se ni små söta änglar genom ett fönster, ni låg i en säng och ja hann se erat ansikte ungefär någon minut innan läkarna tog iväg er.

Det kändes aldrig verkligt att jag hade blivit moster eftersom jag fick aldrig träffa dem, hålla, pussa dem. Men bilder på facebook fanns, och jag var inne varje dag för att kolla om det hade kommit in nya. Jag var så stolt att jag hade blivit moster, visade alla mina vänner i skolan, mina lärare osv.

Den 21 januari fick ni komma hem till erat hem, ha på era egna kläder för första gången. När min mamma berättade att bebisarna var hemma hade jag lust att springa hem till min syster. Men blev inte så. I Fredags smsade jag min syster och frågade hur allt var och att jag längtade efter att träffa bebisarna. Hon svarade mig att det alltid finns bussar, men dock ingen hem. Så jag åkte aldrig dit, och ja sa flera gånger den dagen till min mammas man att jag har sån ångest för jag inte åkte dit. Och tro mig, jag önskar verkligen att jag hade åkt dit.

I lördags den 23 januari, ca 9 på morgonen väckte mammas man mig och sa att Pim var död. Jag hoppade upp från sängen och slängde på mig kläderna och sprang ut till parkeringen där mamma väntade på oss. Vi körde till akuten och kom in i ett rum där jag ser min älskade syster hålla i Pim i sin famn, mina tårar börja rinna ner för min kind. Efter en stund fick jag hålla min vackra prinsessa, det var första och dock den sista gången jag fick träffa henne. Hon var så söt, det såg ut som hon sov, hon var så lik sin mamma.

Min syster berättade att kvällen innan Pim dog var hon helt pigg, log och kollade överallt. Vid 6 på morgonen gick hon upp för att amma barnen, Tille blev mätt så hon la honom i sängen. Pim ville ha mer och mer mat, så de la sig i sängen. Båda somnade, och min syster vaknade helt lugnt och kollade ner på sin dotter. Det ända hon ser är blod, det var blod i hela sängen från hennes näsa och mun. De ringde 112 och försökte göra hjärt och lungräddningen, men de var försent hon var redan borta.

Jag önskar att detta aldrig hade hänt, men tyvärr så är det som det är nu. Det ända vi kan göra är att tänka på henne och leva för henne.

Tille min älskade prins, jag kommer att bli världens bästa moster. Kommer skämma bort dig, du ska bli min egna lilla prins. Igår låg du i min famn och sov, och mina ögon fylldes med tårar för att jag var så lycklig att du finns. Du är världens finaste lilla pojk i hela världen, jag älskar dig ♥

                  
                                               Pim Ann Inez Igelhammar, vila i frid.
                                                 Vi ses i nangijala älsklingen min ♥

 

Idag är det den 25 januari, Pim min prinsessa och Tille min prins, du och din lillebror föddes den 4:e januari.  När jag fick reda på att jag äntligen hade blivit moster, grät jag av lycka. Min enda längtan var tills jag fick träffa er för första gången, pussa och hålla er i min famn, eftersom det är besöksförbud på sjukhuset fick vi aldrig komma och hälsa på. Men en gång lyckades vi få komma in och se ni små söta änglar genom ett fönster, ni låg i en säng och ja hann se erat ansikte ungefär någon minut innan läkarna tog iväg er.

Det kändes aldrig verkligt att jag hade blivit moster eftersom jag fick aldrig träffa dem, hålla, pussa dem. Men bilder på facebook fanns, och jag var inne varje dag för att kolla om det hade kommit in nya. Jag var så stolt att jag hade blivit moster, visade alla mina vänner i skolan, mina lärare osv.

Den 21 januari fick ni komma hem till erat hem, ha på era egna kläder för första gången. När min mamma berättade att bebisarna var hemma hade jag lust att springa hem till min syster. Men blev inte så. I Fredags smsade jag min syster och frågade hur allt var och att jag längtade efter att träffa bebisarna. Hon svarade mig att det alltid finns bussar, men dock ingen hem. Så jag åkte aldrig dit, och ja sa flera gånger den dagen till min mammas man att jag har sån ångest för jag inte åkte dit. Och tro mig, jag önskar verkligen att jag hade åkt dit.

I lördags den 23 januari, ca 9 på morgonen väckte mammas man mig och sa att Pim var död. Jag hoppade upp från sängen och slängde på mig kläderna och sprang ut till parkeringen där mamma väntade på oss. Vi körde till akuten och kom in i ett rum där jag ser min älskade syster hålla i Pim i sin famn, mina tårar börja rinna ner för min kind. Efter en stund fick jag hålla min vackra prinsessa, det var första och dock den sista gången jag fick träffa henne. Hon var så söt, det såg ut som hon sov, hon var så lik sin mamma.

Min syster berättade att kvällen innan Pim dog var hon helt pigg, log och kollade överallt. Vid 6 på morgonen gick hon upp för att amma barnen, Tille blev mätt så hon la honom i sängen. Pim ville ha mer och mer mat, så de la sig i sängen. Båda somnade, och min syster vaknade helt lugnt och kollade ner på sin dotter. Det ända hon ser är blod, det var blod i hela sängen från hennes näsa och mun. De ringde 112 och försökte göra hjärt och lungräddningen, men de var försent hon var redan borta.

Jag önskar att detta aldrig hade hänt, men tyvärr så är det som det är nu. Det ända vi kan göra är att tänka på henne och leva för henne.

Tille min älskade prins, jag kommer att bli världens bästa moster. Kommer skämma bort dig, du ska bli min egna lilla prins. Igår låg du i min famn och sov, och mina ögon fylldes med tårar för att jag var så lycklig att du finns. Du är världens finaste lilla pojk i hela världen, jag älskar dig ♥

                  
                                               Pim Ann Inez Igelhammar, vila i frid.
                                                 Vi ses i nangijala älsklingen min ♥